Är det ok att vänja bort en dålig vana med presenter? Nja, egentligen så går det lite emot mina principer, men samtidigt så tänker jag att det beror på vad det handlar om. Och tror jag verkligen att det kommer fungera? Minns ni hur vi gjorde med potträningen när Lucas skulle våga bajsa på pottan? Då fick han en present varje gång han hade vågat bajsa på pottan. Detta gjorde vi i cirka 1,5 vecka och det var för att vi skulle slippa backa i potträningen genom att sätta på blöja när han skulle bajsa och vi ville inte att han skulle bli förstoppad (han höll ju sig för att slippa bajsa). Bajspresent-systemet fungerade väldigt bra och Lucas började ju faktiskt bajsa på pottan och efter 1,5 vecka så behövdes inte dom längre. Nu har jag två grejer till som jag funderar på om vi kanske skulle köra samma system nu på semestern, fast en i taget och inte båda på samma gång.

Den första är att jag skulle vilja att Lucas började äta själv. Han äter själv på förskolan och när det är köttbullar eller korv, men han äter aldrig gröten själv. Vi försöker då och då, men det slutar alltid med att en liten klick gröt hamnar på hans byxor eller på bordet och då måste vi torka. Vi torkar och torkar och han blir argare för varje gång han spiller och tillslut blir han så arg att han ger upp och då går det inte att få i honom nån mer gröt. Detta är så tröttsamt och det förstör resten dagen så vi ger upp och det har Lucas lärt sig. Men är det värt att ta striden om något som är så problematiskt för Lucas? Jag menar maten har ju varit en central del av hans liv som alltid varit laddad med ångest, är det verkligen så klokt att strida för att han ska äta själv eller borde vi göra på nåt annat sätt för att motivera honom istället?

Det är alltså här som presenterna kommer in. Jag funderar på om vi skulle kunna göra på samma sätt med bajspresenterna fast med gröten för att motivera honom att äta själv och köra på det i 1-2 veckor så att han får rutin. Är det dumt eller smart? Den andra grejen är att sova själv i sitt rum, men det är vi inte riktigt redo med ännu. Just nu är läggningarna rätt jobbiga även om dom går väldigt snabbt. Vad tror ni, hur hade ni gjort?

  
PS. Lucas har inte slagit sig i pannan, men han fick en spade i huvudet på dagis och då satte dom ett plåster i pannan så slutade det att göra ont i huvudet 🙂