• Aprilbebisträff i Göteborg

    Idag har jag och barnen varit iväg på aprilbebisträff här i Göteborg. Vi var 8 mammor som träffades hemma hos en annan mamma med våra bebisar och 3 större barn (Lucas och två flickor). Det blev ”bara” 2 timmar och tiden sprang verkligen iväg! Vi hade några träffar redan när vi var gravida så en del av dom andra mammorna känner jag igen, men det är också många nya ansikten på varje träff (vi är ju 100 mammor i aprilgruppen!). Jag trodde att 8 mammor och 11 barn skulle bli rätt jobbigt att ha hemma hos sig om man bor ”litet” men det funkade superbra idag så nu vågar jag erbjuda även mitt hem till en träff när det blir dags nästa gång 🙂

      

    Nu blir det cardio walking på crosstrainern 🙂

     

  • Hjälp i bilstolsdjungeln!

    Nu har vi gett oss in i bilstolsdjungeln, vi borde egentligen gjort det redan när vi köpte bilen för våra bilbarnstolar är på tok för gamla! Lucas bilstol är från år 2005 och Isadoras vet jag inte ens, men den är i alla fall över 7 år nu. Enligt NTF så har en bilbarnstol en livslängd på 10 år och för babyskydd är det 5-7 år, så nu är det verkligen dags att skaffa nya stolar. Jag tänkte kolla med er läsare om ni har några bra råd. Vad ska man tänka på när man väljer bilbarnstol?

    Isofix eller inte?

    En sak som jag funderar på är om vi ska välja Isofix eller inte. Jag tycker det låter så himla bra och det skulle kännas så tryggt att veta att Lucas stol blir rätt monterad i bilen. Bilbarnstolen som han använder nu är jättelurig och även om jag tror att den sitter rätt så är jag inte helt säker. Jag läste också på Säkerhetsbutiken att bilbarnstolar monterade med Isofix är säkrare så det känns ju också som en anledning att välja en sådan stol. Men finns det några nackdelar med Isofix? Tar dom t.ex. mera plats i bilen?

    Vilken ska jag välja?

    Jag vill att bilbarnstolen ska kunna användas så länge som möjligt till Lucas, så stolen får inte vara för trång. Han måste ha plats att växa i stolen. Isadora kommer ju ändå inte ärva den, hon behöver ju en egen stol om cirka 4-5 månader. Vi har ganska bra med plats i baksätet tror jag. Vår bil är en Renault Megane Scenic, årsmodell 2004 och vi hade inga problem med att få plats med bilbarnstolen som sitter där idag. Sätena i bilen är märkt med Isofix så det ska nog gå att ha Isofix-monterade stolar i bilen.

    Jag har tittat på två stolar från Axkid som har Isofix, men som även kan monteras med bilens trepunktsbälte. Båda stolarna går att använda både framåtvänt och bakåtvänt. Men om jag ska ta någon av dessa, vilken ska jag välja i så fall?  Någon som har erfarenhet?

    duofix

  • Mjuka paket

    Lucas och Isadora växer verkligen som ogräs nu, båda två! Isadora växer för att hon är bebis och Lucas växer för att han går upp i vikt med rekordfart! Lucas har blivit så lång så inget passar längre! Han kommer nog behöva en helt ny garderob till hösten om det fortsätter så här. Tidigare har Lucas kunnat använda sina kläder två säsonger om han har börjat använda kläderna när dom egentligen är lite för stora. Nu räcker dom nog bara en säsong, men ingen är gladare än jag 🙂 Och Lucas är rätt glad han också, han får ju nya kläder oftare än Isadora nu och den här lille killen ÄLSKAR mjuka paket! Ja, jag kan ju låta bilderna tala för sig 🙂

    Isadora har också fått nya kläder. Hon fick en jättesöt bodysuit med diamanter på och till den så har hon fått en matchande mössa och dregglis i samma tyg.


    Bodysuiten är lite för stor fortfarande, men till hösten kommer hon kunna ha den 🙂

  • Hemma från crosstraining

    Idag hade jag tänkt köra spinning men det blev cardio walking istället. Det blev så bråttom på slutet och jag var tvungen att väcka Isadora innan jag skulle iväg för att amma och då var hon plötsligt superhungrig! Men cardio walking på crosstrainer är ju bra träning också, men även idag så kunde musiken varit bättre. Gyllene tider och olika dansband är inte riktigt det som får mig att köra skiten ur mig. Jag vill gärna ha musik med lite beat i så att man har något att köra efter, men jag körde på bra ändå. Jag måste ändå ta det lite lugnare så att jag kan hålla knipet under passet så jag är nöjd med dagens träning 🙂

    Nu blir det amerikanska pannkakor, inte den nyttiga varianten men jag har i alla fall inget onyttigt på dom. Nästa gång blir det kesoplättar istället, men jag hann inte fixa med det förut när Lucas ville ha pannkakor.

      

  • Läsarfråga: Nattning av Isadora

    Jag fick en fråga från en läsare om nattningen med Isadora som jag tänkte svara på i det här inlägget. Här kommer frågan:

    Hej! Kan du inte skriva lite om hur nattningen funkar för Isadora och hur hon sover på nätterna. Har en son på snart 9 veckor som är så svår att få och sova men när han väl somnat så sover han och vaknar för mat efter 4-5 timmar men somnar sen om igen bredvid mitt bröst. Försöker få han att somna i sin säng för kvällen och sen på natten få somna mellan oss. Får så ont i kroppen om han ska samsova med oss hela nätter….

    Svar: Nattningen av Isadora är nästan för bra för att vara sant. Jag trodde faktiskt inte att såna här barn fanns! När hon är mätt och ingen bajs verkar vara på gång, då brukar hon vara trött (ibland vill hon vara vaken och social). När jag tror att hon är trött, vilket hon oftast är, så lägger jag henne i sitt babynest i sovrummet och sen ger jag henne nappen och lägger snutten över ögonen. Om hon är trött så blundar hon så fort som snutten nuddar vid hennes panna och då kan jag vara säker på att hon kommer somna snart så då går jag ut ur rummet och stänger dörren. Anledningen till att jag går ut ur rummet istället för att stanna kvar är dels för att jag har Lucas att ta hand om och dels för att jag blir lite stressad om hon inte somnar på en gång, jag får för mig att hon inte kommer att somna och då försöker jag buffa på rumpan m.m. och det gillar inte Isadora. Det är alltså bäst om jag går ut och kommer tillbaka om hon behöver mig. För det mesta så fungerar detta utmärkt, men ibland hör jag att hon gnyr därinne och då är det oftast för att hon har tappat nappen. På kvällarna kan hon vara lite mer sprattlig och suger häftigare och mer irriterat på nappen, då upplever jag det som att hon har lite svårt att komma till ro. Då sätter jag på musiken på en nattlampa från Cloud b (annonslänk) som Lucas fick i julas. Det är en lugn melodi med havsvattensbrus. Då kommer hon jämt till ro och somnar! Den funkar inte alls på Lucas, jag tror man måste börja med såna här nattlampor när dom fortfarande är bebisar för annars tycker dom bara att det är spännande. Nattlampan projicerar även ett undervattensbildspel på väggen som Isadora tittar på ibland innan hon somnar.

    cloud b

    När Isadora har somnat för natten så sover hon oftast cirka 5 timmar, ibland 4 timmar och ibland 6,5 timme. Det var helt annat med Lucas när han var bebis. Han sov kanske 4 timmar första passet på natten och sen vaknade han nog varannan timme eller varje timme resten av natten och då orkade jag inte lyfta tillbaka honom till hans säng så han sov vid mitt bröst. Jag förstår dig med att du får ont när du samsover med din son. Jag minns att jag fick väldigt ont i början när jag sov med Lucas också. Jag vågade ju inte vända mig, men det blev bättre sen när han blev större och jag vågade vända ryggen åt honom när vi samsov. Jag tycker din metod verkar bra, det är ju bättre att du åtminstone får sova halva natten själv 🙂 Lucas och Isadora har varit väldigt olika barn så jag vet inte om jag kunde gjort något annorlunda med Lucas för att han skulle sova mer i egen säng. Förresten, har du provat bedside crib? En liten spjälsäng där en gavel är borttagen. Man fäster bebis spjälsäng på sin egen, det underlättar vid samsovning tycker jag eftersom bebis sover i sin egna säng fast precis intill.

  • Det där med vikten – rond 2

    Jag har undvikit att skriva inlägg om vikten och kroppen efter graviditeten eftersom det är så svårt att hålla en jämn balans där ingen tar illa upp. Men nu känner jag att jag måste få ur mig mina tankar innan hela jag exploderar! Min blogg betyder otroligt mycket för mig och den har från början varit ett sätt för mig att skriva av mig och ni läsare har blivit som en liten hejarklack 🙂 Jag behöver er på denna resan – det är liksom tråkigt att träna och nå resultat om jag inte kan dela det med er! Men jag vill inte ”vikthetsa” så att någon av er mår dåligt, därför hoppas jag att ni tolkar det jag skriver på ett sunt sätt och får lust att haka på utan att känna er pressade av mig. Jag kan väl inte vara den enda som är sugen på att komma i form igen?

    Rubriken till det här inlägget har jag valt efter att ha läst ett gammalt inlägg som jag skrev nästan 3 månader efter att Lucas föddes, det inlägget hette just ”Det där med vikten”. Jag blev så otroligt peppad när jag läste det inlägget för det är nästan där jag är nu! Då hade jag 11 kg kvar till min trivselvikt på 63 kg (6 kg var gravidkilon som var kvar) och det kändes lite tungt, men jag var säker på att jag skulle lyckas. Jag har gjort denna viktresan 2 ggr förut så jag KAN göra det igen! Detta är liksom inget nytt, men det känns alltid tungt när man står längst ner och tittar mot toppen på berget, särskilt när toppen hamnar längre och längre bort… Ja, för det är faktiskt det som har hänt med mig nu. Jag har börjat gå upp i vikt igen och jag vet i sjutton varför??? Men mina misstankar är att min kropp samlar på sig vätska så jag behöver nog dra ner lite på kolhydraterna för det är väl dom som binder vätska?

    Dagen då Isadora föddes, då vägde jag 80,1 kg, vilket är en viktuppgång på 12,1 kg. Exakt 6 veckor senare så hade jag gått ner 10 kg! Wihoo! Jag vägde alltså 70,1 kg! Men sen hände något konstigt, jag började gå upp i vikt igen och jag fattar verkligen inte varför (exakt samma sak hände när Lucas var född men då var jag väldigt onyttig). Jag äter inte onyttigare och jag äter bara lite mer än vad jag gjorde förut (jag äter både lunch och middag och inte bara lunch). Jag är ofta hungrig men småäter inte utan äter mat på bestämda tider. Nu väger jag 72,9 kg och det är en viktuppgång på 2,8 kg på 3,5 vecka, känns sådär… 1,5 kg gick jag upp efter att jag började med träningen så det skulle kunna vara muskler om dom byggs så snabbt som på 2 veckor…

    Eftersom det var exakt samma tråkiga och tröga start efter min första graviditet så är jag inte orolig. Kroppen kommer i ordning med vikten snart, det är bara att kämpa på – hålla ögonen på målet helt enkelt 🙂 Och jag vet att jag snackar mycket om just vikten och att inte allt handlar om kilon, men jag tycker det är lättast att ställa sig på vågen. Men jag har mätt kroppen och så också för att kunna mäta resultaten på andra sätt också 🙂

    Mina mål

    ☐ Komma under 70 kg
    ☐ Lyckas stänga knappen på mina orangea shorts
    ☐ Nå startvikten på 68 kg (då ska jag unna mig nya träningskläder)
    ☐ Komma i ett par as-snygga jeggings i storlek 36 som jag har köpt (eller shortsen på sista bilden i inlägget)
    ☐ Nå trivselvikten på 63 kg

    I inlägget ”Det där med vikten” så visar jag bilder från min första viktminskningsresa på 10 kg, så jag tänkte faktiskt göra det även den här gången 🙂 Fast den här gången så visar jag bilder från efter graviditeten med Lucas.

      Här var Lucas 3 månader

    Här var jag nöjd när magen såg ut som den gör på bilden efter 6 månader. Jag trodde inte att magen kunde bli plattare än så, men det kunde den! 🙂

    Sommaren i Sverige 2013 och december 2013 i Brasilien

    Brasilien februari 2014 – här har jag min trivselvikt på 63 kg 🙂

     

     

     

  • Isadora 9 veckor

    Isadora är 9 veckor gammal, men redan i övermorgon är hon 10 veckor gammal. I det här inlägget tänkte jag berätta lite olika saker om Isadora 🙂

    * Isadora är sååå social! Hon älskar när folk pratar med henne och ser glada ut – otroligt lättflörtad unge!
    * Om hon ligger på mage i babygymmet rullar hon nästan runt nu.
    * Isadora tycker att sofftyget på vår soffa är så intressant att hon böjer sig som en ostbåge med kroppen för att titta på sofftyget istället för att äta.
    * Isadora tycker Nalle Puh är den roligaste killen i stan!
    * Hon är den mest tålmodiga bebisen jag känner, inte ens när storebror är jobbigt kramig så gråter hon.
    * Hon somnar själv i egen säng med snutte och napp – jag behöver inte ens vara i rummet
    * Hon har börjat dregla massor – hoppas inte att det är tänder på gång!
    * Isadoras ögon är fortfarande mörkblå
    * Isadora är en nattuggla precis som sin mamma och pappa

    Nu är det 5 dagar kvar till nästa utvecklingssprång. Det ska bli spännande att se vad Isadora lär sig då 🙂 Hoppas att hon är en lika lugn bebbe även under nästa språng 🙂

  • Pappa passar barnen själv

    Idag har jag varit iväg på 60 minuters tråk-spinning. Instruktören var duktig men musiken på passen gör så mycket. Tysk rock är inte riktigt den typen av musik som får mig att spinna tills det smakar blod i munnen. Nej, idag fick jag kämpa med min motivation hela passet igenom, särskilt eftersom jag egentligen inte tycker det är så kul med just spinning. Men jag är ändå glad att jag genomled hela passet och det känns i kroppen nu efteråt. Om det inte gör för ont i rumpan imorgon så kanske jag kör spinning imorgon igen, annars blir det något annat pass. Vi får se helt enkelt 🙂

    Idag var det Jair som tog hand om båda barnen själv när jag var iväg och tränade. Han var ganska orolig när jag gick, men jag peppade honom och sa att Isadora är världens snällaste bebis och allt hon behöver från mig är mat, allt annat kan Jair göra lika bra som jag gör. Det var ju skillnad med Lucas som inte tog napp, för honom var jag ju allt och Jair kunde göra väldigt lite när Lucas skrek. Det gick kanonbra! När jag kom hem så satt Jair med Isadora i famnen och Lucas hade gått och lagt sig (utan välling och allt). Kul att det gick så bra, nu är kanske Jair inte lika orolig imorgon när jag vill träna igen 🙂

      
     
    Foto: Moments by Louise