Får bebisen skrika? Vad tycker ni? Är det ok att bajsa färdigt även om det innebär att bebis får skrika upp till 5 minuter under tiden? Eller ska man lämna toan med trosorna i knävecken, hämta bebis och amma under tiden man bajsar kanske? När jag var förstagångsmamma så fick mitt barn inte skrika. Jag kände mig som en hemsk mamma då, så jag har faktiskt ammat och bajsat samtidigt vid ett tillfälle.

Om jag ska uttrycka det lite fint så var jag en otroligt närvarande mamma när jag fick Lucas. Lucas kom alltid först! Vissa dagar fick jag varken i mig mat eller hann borsta håret efter duschen. Men sanningen är väl inte att jag var närvarande mamma, sanningen är att jag var en livrädd mamma. En mamma som var livrädd för att göra fel och ville göra det allra bästa för mitt barn. Jag ville vara den bästa mamman. Nu vet jag bättre.

Får Isadora skrika? Ja, en liten stund får hon skrika ibland. Hon får skrika tills jag duschat klart om hon blir ledsen när jag duschar, när jag hjälper Lucas eller om jag bajsar. Men bara en kort stund. Jag skyndar mig alltid så mycket jag kan. Jag märker att det är enorm skillnad på att bli mamma igen och att bli mamma för första gången. Jag säger inte att alla förstagångsmammor är som jag var, men jag tror att nästan alla mammor som blir mammor för andra gången känner igen sig när jag säger ”jag är en tryggare mamma”.

Jag vet att det inte är farligt att skrika. Jag har sett Lucas vara ledsen för olika saker och är van vid barnskrik även om det inte är bebisskrik och på nåt sätt så känns allt så naturligt. Dessutom så märker jag att Isadora för det mesta blir nöjd bara hon får nappen och snuttefilten, men det räcker inte med bara nappen, det måste vara snutten också.

Isadora har aldrig fått skrika sig till sömns, men det känns som hon har lärt sig att hon inte blir upplockad direkt när hon gnyr så därför är hon bara ledsen när hon verkligen vill något. Nu låter det som jag har låtit Isadora skrika en himla massa, men det har jag inte. Jag vill bara försöka förklara att jag tycker det känns som att Lucas var mer krävande när han var en månad gammal för att jag plockade upp honom så fort han började gny, men Isadora får ofta vänta en liten stund om det inte är så att jag vet att hon behöver äta.

En annan stor skillnad är också att jag som tvåbarnsmamma inte har tid att vyssja och gunga till sömns hela tiden. På dagarna gör jag i princip aldrig det. Jag lägger ofta Isadora ner i hennes vagn eller i sängen och då somnar hon där utan vaggande eller körande av vagnen. På kvällarna när Isadora har sin lite gnälliga period så brukar Jair gunga och buffa rumpan, så då får hon lite närhet från honom och får sova på hans mage innan hon ska sova tätt intill mig i sängen.

Är det någon som känner igen sig i den här bilden? Upp med en hand i så fall!

Detta var jag när jag fick Lucas! Fy, jag minns paniken när man stod där med schampoo i håret och försökte lugna genom att sjunga ”Ett litet hus vid skogens hus” för full hals!

Bild av Hej Hej Vardag