Jag kan inte påstå att jag kan supermycket om barnpsykologi, men några saker har jag snappat upp och jag tänkte dela med mig om hur vi kommunicerar med Lucas när det kommer till Isadora. Vi har bestämt oss för att försöka undvika meningar med ”nej” och ”inte” när det kommer till Isadora. När det kommer till bebis så blir det ju lätt att man säger meningar som innehåller just dom orden och tillslut så blir det alldeles för många nej för barnet. Tänk dig själv att bli tillsagd gång på gång och tillslut känns det som du inte får göra nånting alls. Så istället för att säga nej eller inte så säger vi ”gör så här istället”. Vi involverar Lucas i nästan precis allt, det enda som han inte får vara med på helt och hållet är när vi försöker lägga henne eftersom han inte vill att hon ska sova. Han försöker inte vara elak, han vill bara att lillasyster ska vara vaken och vara med honom, han förstår inte att hon behöver sova. Men om Lucas kommer in när jag försöker lägga henne så säger jag inte att han måste gå ut och jag säger inte ”ropa inte”, istället säger jag ”prata tyst”. På det viset har jag undvikit ordet inte och föreslagit vad Lucas kan göra istället.

Den här metoden funkar faktiskt väldigt bra. Vi har haft två dagar som Lucas gjorde tvärtom och pratade högre, men på den tredje dagen så sa han att vi skulle prata tyst och då viskade han till och med 🙂 Jag är övertygad om att allt vi föräldrar gör och säger kommer påverka syskonrivaliteten och vilka sätt som Lucas kommer välja att söka uppmärksamhet på. För barn är ju all uppmärksamhet bättre än ingen så om det krävs att dom ska göra något dumt för att få uppmärksamhet av sina föräldrar så är det dumma dom kommer vara.

Vi försöker ge Lucas dubbelt med uppmärksamhet nu för att kompensera och han har flera gånger fått följa med mig och handla medan Jair har varit med Isadora. Så fort någon av oss ska göra något ärende så tar vi med oss Lucas så att han får egentid med den föräldern. Än så länge så har han bara haft ett enda utbrott där han klart och tydligt ville ha uppmärksamhet. Då höll jag på att lägga Isadora och Lucas tappade sitt lego med flit precis innanför dörröppningen. Jag bad Lucas att prata lite tystare och då blev han arg och skällde högljutt på mig så då blev jag tyst och tänkte att det var bättre att jag väntade ut det än att irritera honom mera. Jag satt och tittade på Lucas medan jag vaggade Isadora i moseskorgen och plötsligt, från ingenstans, började Lucas skrik ”aj, foten! aj, foten!” och storgråta. Det var helt klart ett rop på uppmärksamhet så jag spelade med och tröstade honom som om han hade slagit sig jätteilla. Han ska inte behöva fejka smärta för att få uppmärksamhet, men om han gör det så kommer han få uppmärksamhet för det är så mycket bättre än om han skulle slå eller nypa sin lillasyster. Nu i början så får man vara lite mer tålmodig helt enkelt 🙂

Hur gör ni där hemma? Har ni några bra knep för att ta hand om nyblivna storasyskon?